Det är inte speciellt mycket jag ångrar. Jag kan ångra småsaker. Känslor jag känt, men aldrig sagt. Saker jag velat göra, men aldrig gjort. Ett förhållande jag aldrig borde ha haft. Men jag har lärt mig något av allting. Det gör man. Utan alla små händelser skulle jag inte vara den jag är idag.
Om jag får välja ett pinsamt ögonblick? Det är svårt. Jag har inget som skiljer sig från mängden. Det finns en rad pinsamma ögonblick. Bråk i fyllan, ord som aldrig borde ha uttalats, ord som har uttalats, halka på en isfläck mitt på stan och i ett försök att verka obrydd bara resa sig upp och låtsas som ingenting. Småsaker i vardagen som är så pinsamma vid det ögonblicket att jag bara vill sjunka genom jorden. Men i efterhand går allting att skratta åt.
Imorse vaknade jag med världens obehag. Jag ville hoppa ur mig själv och ta mig från känslan. Att vakna efter en dröm som aldrig någonsin känts så verklig, är ingen bra känsla. Jag brukar ha ganska dimmiga drömmar. Den här var jätteverklig. Jag såg antiktsuttryck, hörde röster, kommer ihåg ord. Allting. Usch. Men nu är jag vaken och jag hoppas att drömmen inte förföljer mig under dagen. Jag har sovit lite för mycket och ska börja ta tag i livet nu.
Nu har alla tjejer gått ut på krogen och jag ligger hemma hos Regina i hennes soffa. Jag ska se He's not that into you och klappa på Dogge. Han är jättekelig och vill ligga supernära. Kanske har han inte glömt mig ändå?
Idag är det juldagen och jag hade helst velat åka upp till Vuollerim. Varken min eller pappas bil är pålitlig och han vill verkligen inte att jag blir stående helt själv efter vägen när det är -25. Martin och Simon har försökt övertala mig och kring 13-tiden sa jag till pappa att jag tänkte åka. Men han förklarade att jag inte kunde köra med min bil upp. Det kändes surt. Jag blir kvar i Luleå och hoppas på lite kvällsjobb istället.
Åh, vilken mysig julafton jag haft. Stillsam, god mat, fin familj och fina klappar. Ingen julklappshets i år, men alla öppnade några paket var och jag har fått jättefina julklappar. Det bästa med julafton är att man får sitta i soffan och surra strunt med familjen. Ingen ska iväg, ingen jobbar och ingen har en ursäkt att sitta framför datorn. Mysigt!
Idag är det julafton! Julafton startades i stallet med en mysig och lugn skogstur på fina Sam. Eeeeh, eller så inte. Han var pigg och busig och bockade så att stiglädret gick sönder och vi lämnade stigbygeln på slingan. Jag vände hemåt och hämtade ett nytt läder och en ny stigläder och galopperade lite i ridhuset istället. Efter ridturen blev det gröt uppe i caféterian. Hur mysigt som helst.
Nu har jag nyss vaknat ur min powernap och håller på att plocka iordning mina saker. Snart ska jag slå in julklapparna och lägga dem under granen. God jul på er allihopa!
Jag läser en drös modebloggar, livsstilsbloggar och massa bloggar med allmänt svammel i. Det är skönt tidsfördriv, ungefär som en chiclit. Jag behöver inte fundera så mycket. Men de bloggarna fastnar inte. Ida tipsade mig om denna blogg för ett tag sedan. Jag följer bloggen och läser varje inlägg. Jag tycker den är klockren.
Det är så himla rörigt i mitt liv just nu. Jag har massa kläder och saker huller om buller hos pappa, resten i stan och jag har ingen ordning. Jag kan inte ens lämna disk att torka på diskbänken i vanliga fall. Jag sover dåligt om nätterna och alldeles för lite. Jag har inte sovit mer än 4-6 timmar per natt sedan jag kom till Sverige. Jag var borta i två månader och har inte missat något alls. Inte en enda sak. Jag har såklart saknat min familj och alla vänner. Men missat? Näe. Nu vill jag bara iväg igen!
Nu ligger jag i min säng hemma hos pappa och ska precis sova. Jag ska försöka sova en hel natt och massa timmar. Jag vill vakna utvilad imorgon bitti. Bjussar på några bilder från i lördags.
Den här sötsaken blev jag jätteglad att träffa. Han spann som aldrig förr och har lagt på sig ett par kilon. Han måste hetsäta som aldrig förr när Reginas vovve Rebell också är här. Lilla Dogge :)
Oj, vad längesen jag skrev här. Jag är tillbaka i Sverige. Resan hem på 17 timmar blev förlängd till 18 timmar. Det var inte mycket med tanke på förseningarna i resten av världen på grund av all snö. Jag fick världens bästa upphämtning på Kallax av (nästan) alla tjejer, vi åt på max och sen sov jag ett par timmar. Lördagen jobbade jag på Peak, åt middag med Antonia och Sofia och dansade hela natten på Olivers. På söndagen vaknade jag upp i Alvik, jobbade fyra timmar och åt middag på Max (igen). Igår åt jag middag med Luvan och Nina, hängde med Regina och vi såg film i stan.
Jag är helt underbart glad att vara hemma igen, men genast sugen på att åka iväg igen. Tiden i Luleå har nästan stått still och det känns bara bra.
Mitt favoritminne. Hur ska jag kunna välja bara ett? Det finns så många. En vanlig tisdag då jag hatar rutinerna och det känns som att mitt liv är lika inrutat som ett schema och allt bara rullar om och om igen. Helt plötsligt sitter jag där, sida vid sida med en vän, skrattar så att vi har ont i magen och livet känns helt fantastiskt. Trots att morgonen var monton och trist.
Alla små ögonblick då jag känt mig levande, så jäkla glad, att jag bara velat trycka på paus och vara där resten av livet.
Jag minns inte min första kyss. Det var förmodligen på mellanstadiet. En fredagskväll i en mörk lokal med 90-talsmusik i högtalarna. Sanning eller konsekvens. Konsekvens, ibland med eller utan tunga. Trevande försök mellan serpentiner, hallonsoda och popcorn. Jäklar vad jag kände mig vuxen.
Sofia berättade precis att på Ica kan man köpa en paradisask för 29.90 om man handlar över 300 kronor. Kuriren borde nästan kolla om alla paradisaskar är stulna. Vad tror ni?
Who’s gonna walk you home And who’s gonna hold your hand When you’re heavy like a stone And there’s trouble where you stand No I won’t tell your heart where to go Or make it feel something it won’t You could rearrange the stars And make them all your own But you can’t fall in love alone
Jag sitter och sammanfattar året som gått. Jag kan inte förstå hur mycket som har hänt på ett år. Jag kan inte förstå att för prick ett år sedan bodde jag inne i stan, var olycklig och visste ingenting. Med Fannys hjälp packade jag ihop mitt liv i svarta sopsäckar och flyttade tillbaka hem igen.
Nu är jag tillbaka på samma ruta-men den enda likhet med förra året är att jag har livet i svarta sopsäckar. Jag har blivit av med min fina lägenhet, men står på egna ben, är jätteglad och tacksam över de människor jag har i mitt liv och har hunnit vara utomlands ett par månader. Helt ofattbart.
Här kommer lite bra musik jag har snubblat över på sistone.
The coral- more than a lover Thriving Ivory- angels on the moon Manic street preachers- some kind of nothingness A fine frenzy- new heights Shinedown- call me Conor Oberst- to all the lights in the window Matchbook romance- promise Massive attack- teardrop
Tiden står stilla. Trots att dagar, veckor och till och med månader går. Ibland känns det som om jag är kvar i samma sinnestillstånd som då. Känslan och tankarna är densamma. En del av mig är här, lever i nuet. Det är oerhört förvirrande. Den andra delen av mig lever kvar i september. Kroppen hängde med framåt, men inte hjärtat. Den här hösten har varit annorlunda. Precis som förra hösten. Och hösten innan det. Har det verkligen gått fyra månader? Svisch.
Det första jag tänkte på var vad jag drömmer om natten. Det enda jag kommer ihåg är mardrömmar. Rädlsan att förlora någon i närheten eller dylikt.
Mina drömmar handlar såklart om framtiden också. Utbilda mig, ha ett jobb jag tycker om att gå till varje morgon samt någon vid min sida som jag älskar. Kräkklyschigt men sant.
När jag kommer tillbaka till Sverige vill jag ta bort de blonda slingorna i håret, vill inte vara så ljus mitt i vintern. Men jag har världens beslutsångest vad jag ska göra med mitt hår. Vill ha en varm fin färg i håret, men har ingen aning om vad...
Regina har tjatat om en serie som heter Skins i flera år nu, känns det som. Igår grejade jag ner säsong 1 till datorn och jag har snart sett klart ettan. Serien handlar om brittiska ungdomar som super, drogar, är otrogna och bara allmänt stökiga. Den är verkligen underhållande.
Jag har suttit en stund och försökt göra ett självporträtt i paint. Jag har försökt, jag har försökt göra en streckgubbe till och med. När jag var klar såg jag inte vad det föreställde, än mindre mig. Ni får återgå till ettan och titta på bilderna istället.
Nu ska jag ta tag i mig själv och sluta gnälla. Jag blev av med min älskade lägenhet trots pappas försök med allting. Men banken har krånglat med olika information hela tiden och jag är inte alls nöjd med hjälpen från dem. Men jag har inte ens varit närvarande i Sverige. Tur att jag har en snäll pappa, vad hade jag gjort utan honom? Men nu blickar jag framåt och har mailat på ett par lägenheter. Det kanske inte var meningen att jag skulle bo kvar där helt enkelt.
Fick just veta att det är så gott som kört med min lägenhet, allt för att jag inte är på plats. Jävligt kul att få veta det ett par timmar innan affären görs. Nu går jag och lägger mig igen.
Vardagslyx för mig kan vara att äta gå upp när jag vaknar, äta världens största frukost och inte ha någon stress alls. Det kan vara en fika en kväll med någon av mina fina vänner där vi surrar om allt mellan himmel och jord. En mysig hemmakväll, en bra film på tvn, tända ljus och fruktsallad. Små ljusglimtar i vardagen med andra ord.
Idag är jag helt slut. Igår åkte vi in till Palma, köpte mousserat vin och en mojitoblandning. Vi åt sushi och drack mousserat. Det var gott! Jag har haft sushicravings hur länge som helst. Halv tre på natten hoppade vi på bussen till alla uteställen nere vid vattnet. För att locka in tjejer på nattklubbar och barer så bjuder de på en shot, så vi kollade läget på två ställen innan vi gick till nattklubben.
I kön träffade vi jätteroliga människor. Vi träffade en fransman som frågade vart jag kom ifrån och sedan pratade han om schweitz i en kvart innan alla förklarat att jag var från Sverige. När vi hade förklarat det var det två framför oss i kön som började prata svenska med mig. Hur underbart som helst, men de sa hela tiden att jag pratade engelska ändå. Yr i mössan?
Väl där inne spelades det bra musik och vi dansade hela kvällen. Eller morgonen. Vid sextiden snubblade vi in i lägenheten som vi sov i inne i Palma. Fyra timmar senare startade jag dagen med en cola light och vi satte oss i bilen och körde tillbaka till byn. Jag har tillbringat dagen i sängen. Det var en rolig sista utekväll!
Nu håller jag på att göra mig iordning för kvällen. Det blir jeans och ett linne, väldigt simpelt idag. Jag har målat naglarna i ett lack från H&M som heter French Kiss. Jag kan inte bestämma mig vilken färg det är. Röd-brunt?
Idag är det lördag och det innebar sovmorgon för min del. Jag har precis ätit någon form av frulle och idag är det inte mycket som står på schemat. Jag ska ut och jogga en sväng och ikväll är det sista kvällen att hitta på något här på Mallis. Det är lördag och jag och en tjej från byn ska åka till Palma. Vi ska äta middag och dricka drinkar med hennes vänner, gå ut och dansa och sedan sover vi nog över där. Hoppas det blir roligt!
Jag skulle gärna ge er en bild, men alla mina tillhörigheter är nedpackade i min resväska. Jag packade ihop allt igår förutom lite kläder, krämer och smink jag kommer använda fram tills jag åker. Det jag brukar ha i min hanväska är: typ fem olika läppglans, lypsyl osv, hårborste, plånbok, nycklar, handkräm och möjligtvis min kompaktkamera.
Jag hade inte riktigt förstått innebörden hur jobbigt det var att köpa en lägenhet i Luleå när jag befinner mig i Spanien. Efter en jäkla massa krångel idag kan jag ha hittat en lösning. Synd att det blev helg. På måndag morgon kommer domen, bara hålla tummarna! Då kan jag andas ut på riktigt när alla papper är skrivna.
Jag fick just ett mail att jag skulle ringa ett nummer, att det var mycket brådskande. Jag ringde numret direkt och personen hade gått på lunch. Jag vet vad ärendet gäller, men vet dock inte om det är bra eller dåligt. Nu sitter jag här och känner mig lite nervös. Förhoppningsvis går det vägen!
Jag har två yngre bröder, David och Jesper. David är 18 år och Jesper är 17 år. Jag har bott med båda hela livet. När vi var yngre tyckte jag att de enda de gjorde var att slåss med varandra, reta mig och vara allmänt jävliga. Nu när vi har blivit lite äldre är det såklart jätteroligt att ha syskon som jag fått växa upp med. David är killen som svär mycket och är stor i munnen, men ser man bort från det är han egentligen en mjukis. Jesper säger sällan sina tankar högt utan skrattar för sig själv, mumlar något och skakar på huvudet.
Jag kan inte förstå att David snart har körtkort och tar studenten i sommar och Jesper ska börja övningsköra och har ett stadigt förhållande. Mina småsyskon blev stora de med.
Har läst på flera ställen att Forever 21 nu har öppnat en sida för Europa. Det innebär såklart att det inte är någon tull på det man beställer. Hur bra? Finns så mycket snyggt och grymma priser.
Idag startar jag morgonen med den här låten. Nu ska jag fixa en ordentlig och god frukost och ta igen de två senaste dagarna uteblivna frukost. Idag är det torsdag och om prick en vecka lämnar jag Spanien för Sverige. Jag längtar!
Det är utan tvekan en dubbelknäppt cardigan från Filippa K. Den är stickad, lagom lång att ha enbart till leggings och sticks ingenstans, helt perfekt. Har tyvärr ingen bild när jag har den på mig.
Idag har jag velat spy galla över allt i princip. Jag har hållt mig inomhus, myst ner mig i sängen med en underbar playlist och en bra bok. Hade jag legat i min soffa, med tända ljus och Dogge hade jag varit helt tillfredsställd. Men om åtta dagar landar jag hemma i Svedala. Jag har så mycket att vara tacksam över att jag ska fokusera på det istället. Nu ska jag avnjuta Mysteriet på Greveholm och tagga inför julen.
Alla dagar kan inte vara bra dagar. Imorse vaknade jag av min huvudvärk. Det är längesen nu och jag forstod inte riktigt vad som hänt. Jag kunde knappt röra huvudet och hade ont i käkarna, jag har fördmodligen gnisslat tänder. Jag låg i sängen till ett, kravlade mig upp och skippade att åka till Palma idag. Jag åt tre skedar flingor och en banan till frukost/lunch.
Jag har hunnit med att läsa ut Spelaren av Harlan Coben. Spänningen i hans böcker älskar jag, och den fanns även i den här boken. Språket tyckte jag däremot var lite halvkasst emellanåt. Visserligen är den översatt, men har inte tänkt på det i hans tidigare böcker.
Idag är det Winnerbäck, Melissa Horn och Robyn som sjunger ur mina högtalare.
Jag är väldigt realistisk av mig. Jag tror inte på något högre väsen, att vi hamnar någon annanstans än i graven när vi dör, eller på något annat dravel. Jag är ibland lite cynisk och trångsint och är inte riktigt öppen för sådant. Jag tycker det är svammel och vill ha förklaringar på allting.
Min tro är inte mycket att hänga i granen, med andra ord.
Sådärja, då har jag råkat klicka hem ett par skor. Jag har bara shoppat alldeles för mycket i helgen redan. Men, jag hittade kilklackar jag har letat efter i flera månader. Nu är dem på väg hem till pappa.
Madrid var grymt. Det första jag sa när vi kom upp från tunnelbanan från flygplatsen var: jag älskar redan Madrid. Jag älskar storstadspulsen, att kunna promenera omkring på gatan och titta på folk. Att hela tiden se nya saker, nya intryck och nya människor.
Jag har inte ett ögonblick som förändrade allting. Jag föreställer mig att det är när man får barn, gifter sig, träffar mannen i sitt liv eller vinner 10 miljoner på lotto. Allt det sparar jag till en senare del av mitt liv. Däremot finns det personer som finns i mitt liv och personer som har passerat i mitt liv, som har förändrat mycket. En person jag alltid har antagit skulle finnas vid min sida, är inte där. Det är nog det som påverkat mig mest genom åren.
Jag är helt slut! Vi kom hem fem imorse, surrade till sextiden, klev upp efter tio och packade väskorna och lämnade hotellrummet. Efter lite förseningar samt elektroniska problem med planet ligger jag nu i sängen i byn och ska sova på en stund. Det har varit en GRYM helg!
Jag försöker att suga ur allt jag kan ur varje dag, hela tiden. Ibland vill jag ligga i sängen, eller mysa runt hemma och bara göra ingenting. Men jag försöker tänka att livet är nu, hela tiden. Inte imorgon eller om ett år. Men om det var min sista dag i livet skulle jag vilja tillbringa den precis som vanligt, tillsammans med min familj och mina fina vänner.
Att ha en person vid min sida som alltid finns där. Dagarna vi kan dela lycka, men även dagarna jag inte vill kliva ur sängen. Att ha någon som pussar mig god natt och sedan sover intill mig tills det ljusnar. Känslan att kunna vakna klockan två en eftermiddag, ta på sig hans t-shirt, äta frukost i sängen och se dåliga filmer på tv:n. Korka upp en champagne en söndagskväll bara för att vi kan. Sedan dricka upp den för snabbt i väntan på varma mackor som gräddas i ugnen. Att ha någon bredvid mig jag kan skratta med tills tårarna rinner och champagnen bubblar upp i näsan, samtidigt som Damien Rice sjunger ur högtalarna. Jag kan pussa honom mitt i en mening för att jag inte kan låta bli. Pussen som smakar konjak, men helt fantastiskt, trots att jag inte ens tycker om konjak.
Kärlek kan vara ensamma kvällar, en stor, tom och kall säng med en kudde genomblöt av tårar. Ångestfyllda nätter efter onödiga gräl som egentligen bottnar i något helt annat. Förtvivlan och oro när han inte kommer hem efter ett av grälen. Ibland kan kärleken finnas där, vara så otroligt stark som den bara kan, men det räcker ändå inte. Det som känns så rätt, är så fel. Det kan kännas lika jävligt när man är 14 år och killen i åttan inte ens kunde ens namn, som när man är äldre och precis brutit upp med, vad man trodde var, sin framtida man.
Allt eftersom åren går växer sig det skyddande skalet starkare. Erfarenheterna man samlat på sig är svåra att glömma. Att släppa någon så nära igen känns otänkbart.Man får försöka glömma känslan av hopplöshet och alla ensamma nätter. Att lämna ifrån sig sitt hjärta till någon annan och inte veta vad som ska hända med det, är modigt. Kärlek är lika fantastiskt som förjävligt på samma gång.
Jag slänger gärna ihop en god sallad eller gör en hembakad pizza. Gurka, sallad, majs, babytomater, advocado, grillad kyckling, krutonger lite salladsdressing och lite parmesanost över. Gärna en bit vitlöksbröd till. På den hemmagjorda pizzan har jag gärna tomatsås, ost, skinka, mozarellaost och basilika. Gör man egen pizzadeg med dinkelmjöl blir den dessutom nyttigare!
Väskan är packad, mp3n laddad, böckerna är nedpackade. Passet ligger i väskan och jag har packat stickade tröjor, en svart tajt kjol och några tights. Mer än så blev det inte. Med lite tur får jag med mig ett par plagg tillbaka. Jag har ställt klockan på 04.30, det känns lite konstigt. Men vi har en inplanerad siesta imorgon eftermiddag. Jag hoppas att flygen går som dem ska. Nu ska jag läsa Eat, pray love och sedan försöka sova. Godnatt!
Jag är har sån tur att ha så fina vänner omkring mig. Att bara berätta om en av dem här vore inte rättvist. De kompletterar varandra. Vissa vänner är lite utspridda överallt, Ida exempelvis är så långt bort som Skåne, men henne kan jag prata med om allt ändå. Nu när jag inte har varit i Sverige så saknar jag alla fina hur mycket som helst.
Nu ska jag sätta igång med packningen. Vi blir i Madrid i fyra dagar. Vi har planerat shopping fredag och lördag, utgång båda kvällarna. Söndag och måndag är det helgdagar och de flesta butiker kommer vara stängda, men vi tänkte vara kulturella och gå på museum och eventuellt en musikal. Kommer bli grymt!
Lunchen är föreberedd, jag har sprungit min runda och druckit vatten. Jag har tvättat mina kläder och snart ska jag ta en dusch. Efter det ska jag promenera och hämta barnen på skolan och tillbringa eftermiddagen med dem.
Min första kärlek var precis som jag ville att den skulle vara. Jag hade just fyllt 16 år och börjat smaka på livet. Du och jag träffades genom gemensamma vänner. Det var försommar och vi sprang in i varandra lite här och var. Filmtittande med vänner övergick i ensamma filmkvällar bara du och jag. Sena kvällar blev tidiga mornar. Blygsamma pussar, prat tills solen gick upp och en konstant bra känsla i magen. Mina tjejkompisar var tillsammans med hans killkompisar. Det har vart skratt och lycka och bråk och tårar. Det var fyllor, galna bilfärder, för tidiga krogbesök, studentfiranden, tjuvfiske fyra på morgonen, skoterturer och middagar. Det var allt jag någonsin ville ha. Efter nästan tre år tillsammans växte vi åt olika håll. Vi ville olika saker och kärleken övergick i vänskap. I början var det svårt att inse. Det slutade inte som det började. Men jag har många fina minnen.
Idag är det första december! När jag kom ner i köket nu på morgonen låg det chokladkalendrar på köksbordet åt barnen. Det påminde mig om julen när man var liten. Så förväntansfull man var. Jag fick också en chokladkalender, betyder det att jag fortfarande räknas som barn?
Sofia berättade för mig igår att H&M hade rea så jag klickade hejvilt hem saker. Bland annat från HOME avdelningen. Jag låg vaken halva natten och funderade på kakel i toaletten, om man kan dra in golvvärme, vad jag ska byta till för golv. Ja, jag vet, kom ner på jorden tjejen. Det kommer ta tid och vi ska tydligen börja i köket.
Idag ska jag tvätta, springa (ställde mig på vågen igår, + 10 kilo) och sedan hämta upp barnen. Nu ska jag se avsnittet av 90210 som kom igår.
COUNT DOWN; Madrid, two days Sweden, 16 days Christmas, 24 days
