carolinesundvall

Nu ska jag försöka sova och kliva upp i tid imorgon. Har varit lite si och så de senaste dagarna.

Bild: Le love

Om lite mindre än två veckor kommer Ida upp till Luleå. Det ska bli jättekul! Just nu känns det jätte längesen vi sågs, men det är inte alls längesen. I slutet av maj rättare sagt. Skulle jag beskriva henne med ett enda ord vore det klok. Hon är min klokaste vän och trots flera hundra mil är hon endast ett telefonsamtal bort.

Huvudet känns tungt, näsan rinner, jag nyser, ögonen är irriterade och halsen gör ont. Härligt med en sommarförkylning. Det kanske inte precis var det jag behövde just nu, men efter en hård helg sa kroppen ifrån. Denna vecka går i lugnets tecken (tyvärr). Jag hade velat ställa mig på löpbandet efter två veckors vila efter mina benhinnor gett upp. Jag hade velat springa massor. Men jag får helt enkelt knata ner till Helex och träna styrke istället.

Efter jobbet åkte jag och handlade mat, slängde ihop en god sallad och har ätit en del av den. Jag har städat lägenheten, busat med Dogge och nu ska jag hoppa i duschen. Är ledig ikväll igen. Vet inte än vad som händer, hade kunnat lägga mig i sängen och mysa redan nu och sedan somna tidigt. Men det lär inte hända...

Jag somnade kring ett igår, trots att inte gjorde annat än sov igår under dagen. Det var lite segt att ta sig upp imorse, men det gick bra. Nu har jag jobbat halva dagen och är hemma på lunch. Nu har reorna dragit igång i nästan hela stan, är helt galet. Jag har inga planer alls för kvällen faktiskt. Blir nog att städa lite här hemma, är saker överallt efter den här helgen. Haha!

ibland kan något litet, plötsligt bli hela ens värld.

Bild: Le love

i feel those butterflies fluttering around inside of me.
but they don't make me want to runt the other direction,
like the fear has done before.
if anything, they make me want to press myself as close as I can to you
-skin ti skin, heartbeat to heartbeat, because when I do that,
the butterflies quiet their wings for a bit and they let me feel you.
feel all of you.
and it's in those moments that I realize that the fear I feel is only surface level.
It's the kind of fear you feel right before you open your eyes to see something beautiful, something you couldn't see before.
for the first time in my life,
I dont want to run away.
I want to be with you, I want all of you.

Ikväll har jag åkt hoj! Jag kände mig ascool i Fannys MC jacka med blingbling detaljer på. Vi skulle inte alls långt, men det blev en helkväll. Allt som gick snett gjorde det nästan. Alla tog sig dock hem helskinnade. Nu nyser jag för fullt och har förmodligen en förkylning att invänta. Men det var en trevlig kväll, om vi bortser från det otrevliga.

Nu sitter jag i sängen, har ätit lite varma hallon (vilken fantasi jag har när jag är sötsugen) och ser resten av filmen Remember me.

Jag klickade precis runt litegrann på spotify och hittade en låt som jag dagligen hör på jobbet, men jag hade ingen aning om vem som sjöng den. Phoenix står för musiken. Tummen upp för bra musik!

Jag vet att jag ligger cirkus ett dygn efter media och alla bilder och allting. Men hur smashing är inte Victoria på denna bild? Känningen är helt fantastisk!

Bild.

Jag tror inte att jag sovit mer än tre timmar inatt. Det känns nästan som den gamla goda tiden när man själv var liten och sov i stallet. Igår gjorde vi (läs Regina och Sofia) upp en eld, vi grillade kött och gjorde mat till typ 25 personer. Barnen lekte häst i ridhuset och vi andra satt i caféterian och hade djupa diskussioner till två imorse. Sedan fortsatte det med skvaller i klubbis tills klockan slagit halv fem. Ett par ynka få timmar har jag sovit. Nu sitter jag hos pappa, har precis slagit igång bastun och ska titta igenom bilder från bröllopet igår.

jag kommer ihåg hur du försökte ta dig förbi mina murar.
alla de där murarna jag byggt.
allt för att skydda mig själv.
från allt ont, från att bli sårbar.
du var frågvis.
du var envis.
du lyckades ta dig innaför dem.
du rev inte en enda på vägen.

what about now?


bild: le love

jag skriver massor.
massor av text som aldrig får se dagens ljus.
texter, daterade worddokument, samlade i en mapp på datorn.
men vad spelar det för roll?
egentligen.



bild.

Jag tycker visserligen om den där gråskalan,
men något säger mig att svart också kan vara väldigt bra.

Bild.

Jag har svårt att hålla fingrarna i styr när jag sitter hemma framför datorn. Klick klick från H&Ms rea.

ibland väljer man inte gråskalan för att det är enklaste vägen,
utan för att livet inte enbart är svart och vitt.

'Cause you're my sunshine
To keep me warm,
You're my shelter and my hideout
In rainy days and storm.
You're my laugh-line when I am blue,
You put balm into my wounds,
I'm nobody without you
Yeah, I'm nobody without you

jag vet inte hur man gör,
för att sluta bry sig.
jag har ingen aning om hur lång tid det kommer att ta.
det handlar egentligen inte om tid.
nej, inte egentligen.
allt handlar om oss.
om dig.
och om mig.

Det har varit en ganska trivsam kväll ikväll. Det började med att jag coh Frida åkte förbi donken och köpte glass. Sedan mötte vi upp Martina och Ellen, satt och surrade i kvällssolen på en liten brygga i stan. Vi har åkt lite bil, vålgästat en miniförfest, åkt mer bil och hängt lite gäng. Nu ligger jag i sängen och tänkte ta en morgonprommis innan jobbet imorgon. Jag börjar inte förns tolv. Och jag jobbar endast tre timmar, hur skönt är inte det?

Min snälla vän Martin befinner sig i USA, där jag gärna också hade varit. Jag hade shoppat ihjäl mig, men hur som helst. Han är världens snällaste och ska köpa med sig de här fina skorna till mig.

Bild.

Visst är bilden härlig? Ni vet vart den kommer ifrån.

Bild: le love

Nu ska jag cykla till jobbet och jobba till kl. 17. Hoppas ni får en fin torsdag. Här skiner solen iallafall.

Bild: Le love

Bild: Tiger

Trots en helvetesdag, har jag blivit på bättre humör. Jag är ingen gnälltjej egentligen, utan tycker om att vara glad. Jag har fått ventilera rejält med två av de personer som står mig närmast hjärtat. Ida, som vanligt kommer med kloka råd och säger att man får gnälla hur mycket som helst. Och en annan person, som helt lugnt säger att jag bara ska ta ett kliv tillbaka och behålla lugnet i princip. Att hålla allt vid vad det egentligen är och inte ta onödig energi. Att allting löser sig med andra ord. 

Mina små hjärtan som bor i andra städer. Amanda och Ida, dock i två helt olika städer och inte känner de varandra heller. Men de känner mig, och båda kommer upp till Luleå i sommar. Detta kanske kan bli en kanonsommar ändå. Att jag dessutom har världens bästa vänner även i Luleå gör inte saken värre.

Jag kan ta ganska mycket, från olika håll. Jag kan svälja mycket med hull och hår och låta det mesta rinna av mig. Ibland kommer även jag till en punkt där jag ifrågasätter, säger ifrån och tar väldigt illa vid mig. Det är dock synd att det ska behöva gå så långt. Men samtidigt är jag ingen som ger upp. Jag får helt enkelt ta nya tag, komma igen och ta det med ett leende en gång till.

God morgon! Så som ni ser mig på bilden ser jag ut när jag är nyvaken. Nej, skämt å sido. Bilden är nog från tidernas bästa partykväll. Fredagen under påsken. Det var på grund av flera anledningar det blev tidernas bästa partykväll.

Halva dagen har jag tillbringat i sängen. Ibland har jag sådana dagar. Ligger i sängen, helt utslagen. Är seg, trots mycket sömn, känner mig nere och lyssnar på musik. Idag har jag lyssnat på Melissa Horn, Bright Eyes, Starsailor och Damien Rice.

Jag sprang min långa runda idag, eller rättare sagt, jag skulle springa. Det blev mest promenadtempo eftersom mitt vänstra ben helt har sagt upp sig. Men det var skönt med lite luft. Jag har hunnit göra lite stalljobb inför helgen, äta middag hos pappa samt jobbat fyra timmar på bishop nu ikväll. Trots att jag sysselsätter mig med hundra andra saker, har jag ändå tankar i huvudet. Hur lyckas man med det egentligen? Varför är inte huvudet helt tomt då? Eller helt fokuserat på jobb istället?

Telefonen har ringt hur mycket som helst idag, lite dåligt samvete har jag när jag inte hinner prata med er alla. Men jag får ta en catching up imorgon istället. Som Vicky skrev på sin blogg då hon försökt nå mig under kvällen "Carro har säkert något grejs i stallet, eller så jobbar hon med något av sina hundra jobb". Haha, det var lite kul.

Nu ligger jag i sängen och ser en film som Regina tipsat mig om, Dear John heter den och påminner lite om The Notebook. Jag borde ladda ner alla snyftiga kärleksfilmer och grina till dem. Känns det bättre sen?

en bild från köpenhamn i maj.

bild: le love

ibland blir jag så ledsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen,
jag kan inte andas,
inte leva.
jag kan inte tänka normalt,
och jag får panik.
till att börja med så flyr jag.

jag springer.
jag kan springa hur långt som helst,
med musik i öronen som sätter ord på mina känslor.
jag håller andan hela tiden.

jag håller andan mentalt.
jag försöker att inte tänka alls.
bara hålla andan och springa.
springa från alla tankar.
utan att vidröra dem det minsta.

om någon frågar, vill jag inte prata.
om någon jag vill prata med frågar,
andas jag ut.
jag andas ut på alla tänkbara sätt.
visst är det skönt.
synd bara att du är den person jag helst pratar med.

Det är sent. Jag är alldeles för pigg. Om ett par timmar ringer min väckarklocka för att säga att jag ska åka och rida innan jobbet. Jag kommer vilja något helt annat. Allt jag gör just nu är att knappra på tangenterna. Jag försöker få utlopp för allt jag känner. Om dig. Om livet. Om allt jag vill göra och inte har gjort. Om allt jag ångrar. Allt på samma gång. Jag vill omvandla alla mina känslor till ord. Men för vem? Det vet jag inte. Och jag bryr mig inte heller. För jag bryr mig inte om dig. Eller jo, det gör jag visst.



but at least I know...



bild: le love

jag fick en kalldusch.
i samma veva jag insåg hur fel jag valt.
varför ska man alltid välja?
kan ingen säga hur man ska göra,
innan man väljer fel?

jag inser vilka prioriteringar jag borde ha gjort.
men som jag aldrig gjorde.
varför ska allt ske i obalans?
och aldrig i balans.

Jag har varit igång sen sju imorse och nu ligger jag i sängen med datorn på magen och ser The city. Dogge ligger bredvid mig och myser, men önskar nog hellre att någon busade med honom. Nu är det godnatt och fredag imorgon. Friluftsdag med en skola i stallet, jobb på peak 11-18, titta på balen direkt efter och sen grillkväll. Trevligt!

Bild: Le love

ibland räcker inga ord till för att beskriva hur man känner, hur man mår och hur man tänker...

Idag har jag varit ledig! Hur ofta händer det? Dagen började med en ridtur på fina Evert. Efter stallet åkte jag hem, tog en snabbdusch, lunchade med Frida på köksverket och åkte sedan till henne. Vi åt melon i solen och hade det allmänt lugnt och skönt. Efter någon timmes solning åkte vi till stan och har strosat runt där någon timme. Nu, kära vänner, är det dags för en prommis. Jag har kommit igång med löpningen nu, känner jag. Jag tror att jag springer med Starsailor i öronen idag.

Jag vaknade strax efter sju och kunde inte sova. Konstigt egentligen, då jag bara sovit fem timmar. Jag sover helst åtta timmar i sträck. Nu har jag dessutom vaknat och frysit hela morgonen. Jag måste nog ha två täcken i min säng igen, Dogge värmer inte alltför mycket. Han ligger mest och spinner eller slåss om huvudkuddarna.

Om en liten stund ska jag åka mot stallet och rida Evert. Men först ska jag dricka lite juice!